Utställningar
De första bävrarna som flyttades från Norge till Sverige kom till sitt nya hem den 6 juli 1922. På dagsprogrammet stod föreläsningar av Eric Festin om bäverns historia i Sverige, hur bäverprojektet kom till och vilken betydelse det hade. Vid 3.30 på morgonen, när solen gick upp i norra Sverige, släpptes bävrarna ut ur buren och försvann snabbt ner i vattnet, med ett plask med svansen.
19 personer bevittnade den stora händelsen. Alla var män, med ett undantag: 16-åriga Emma Karolina Jonasson från Leipvikvattnet, som följt med sin far och sina bröder. Kvinnor var sällan delaktiga i bäverprojektet, men det fanns ändå ett par stycken. När ett bäverpar sattes ut i Görvik 1925 kan man på fotografier se att kvinnor deltog. En av dem var Märta Eugenia (Gena) Brännholm (1890–1954) som var lärare på Görviksskolan. Hanna Vinberg, som tog bilder av bäverns återintroduktion i Görvik, var lärare på Görviksskolan efter Gena Brännholm.
Grupper runt om i Sverige fick höra talas om den första bäverintroduktionen 1922 och skrev till Eric Festin för att ta reda på hur man skulle kunna göra samma sak i deras region.
Västerbottens läns jaktvårdsförening (VLJ), en sammanslutning av naturvårdsintresserade jägare i norra Sverige, var en av de första. Axel Sylvén (1872–1927), som var chef för VLJ, startade en insamling och övertalade andra att stötta bäverprojektet.
Må vi emellertid hoppas på framgång för företaget och få uppleva den dag, då bävern åter tagit I bruk sina gamla boningar, som nu vis pass ett helt sekel stått tomma och övergivna, endast påminnande om vart människans oförstånd och rovlystnad kan leda – en påminnelse måhända nog så behövlig i nuvarande tid, då även andra arter av vårt villebråd allvarligt hotas av samma, bäverns, sorgliga öde.
Axel Sylvén
Åtta bävrar köptes in av P.M. Jenssen – tre av dem dog under resan, men de andra fördes till Tärnaån i norra Sverige. Per Axel Anderson, som skrev om VLJ:s utsättning i juli 1924, tyckte att området var ”idealiskt” som ett nytt ”Bäverland”.
Mellan 1921 och 1928 introducerades 51 bävrar (exklusive 5 som dog innan de kunde sättas ut) i Sverige på 19 platser. Samtliga kom från Åmlitrakten och P.M. Jenssen. 1935 följde Jenssen expeditionen till Mörsil i Jämtland och Laxå i Örebro. När Jenssen dog 1963 skrev Arne Tjomsland att Jenssen hade sagt till honom att ”De må ha siste hilsen på norsk når de slippes fri lengst hjemmefra”.