- Utställning: Sacharovpriset, Europaparlamentet och de mänskliga rättigheterna i världen
- Pristagare 1988 - 1999
Nelson Rolihlahla Mandela – 1988, Sydafrika
Nelson Mandela, en ikon i kampen mot rasism, ledde Sydafrikas historiska övergång från apartheid till en demokrati som var öppen för alla oavsett hudfärg, och verkade för lika möjligheter och fred för alla.
Vi ser det som en utmaning att hålla fast vid allas vår vision om en värld utan krig, utan fattigdom, utan lidande. Vi ser det som en utmaning att våga kämpa för rättvisa och fred.
Anatolij Martjenko (postumt) – 1988, Ryssland
Den sovjetiske dissidenten Anatolij Martjenko, som avslöjade de fruktansvärda fängelseförhållandena för politiska fångar, nominerades av Andrej Sacharov själv.
Alexander Dubček – 1989, Slovakien
Som en av Pragvårens ledargestalter stred Alexander Dubček för demokratiska och ekonomiska reformer. Han fortsatte sin kamp för frihet, suveränitet och social rättvisa livet ut.
När jag nu tar emot Sacharovpriset är mina tankar hos dem som förtjänat rätten till den förnyelse och den förändring som just nu pågår. Även under de mörkaste stunderna i deras historia har de folk som bebor mitt land aldrig upphört att känna sig som en del av mänsklighetens stora kamp för frihet.
Aung San Suu Kyi – 1990, Myanmar
Den tidigare politiska fången Aung San Suu Kyi gick i spetsen för Myanmars demokratikamp mot landets militärdiktatur. Hon kunde inte personligen ta emot Sacharovpriset för tankefrihet förrän den 22 oktober 2013 – 23 år efter att hon tilldelats priset.
Den 10 september 2020 beslutade Europaparlamentets talmanskonferens att stänga av Aung San Suu Kyi från Sacharovgemenskapens verksamhet till följd av hennes underlåtenhet att försvara och skydda rohingyaminoritetens rättigheter i Myanmar och hennes överseende med relaterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning.
Adem Demaçi – 1991, Kosovo
”Balkans Mandela” stod upp mot den serbiska regimens hårda förtryck och verkade för tolerans och etnisk försoning i Kosovo.
Utan yttrandefriheten finns ingen dialog, utan dialogen finner vi aldrig sanningen, och utan sanningen finns ingen väg framåt.
Mödrarna på Plaza de Mayo – 1992, Argentina
Mödrarna på Plaza de Mayo (Las Madres de Plaza de Mayo) ledde en fredlig motståndsrörelse mot militärdiktaturen och förtrycket i Argentina i protest mot försvinnandena och tortyren som drabbade politiska motståndare.
Vi vill skapa en pakt, ett gemensamt åtagande att göra försvaret av livet till något gränslöst, att värdesätta livet.
Hebe de Bonafini
Oslobođenje – 1993, Bosnien och Hercegovina
Journalisterna på tidningen Oslobođenje i Sarajevo riskerade livet i kampen för att hålla samman sitt land och värna dess etniska mångfald under kriget i f.d. Jugoslavien.
… vill försvara och bevara ett multietniskt, multinationellt, kosmopolitiskt och tolerant Bosnien och Hercegovina.
Zlatko Dizdarević
Taslima Nasrin – 1994, Bangladesh
Författaren Taslima Nasrin, som tvingats i exil från Bangladesh och Bengalen för sina sekulära åsikters skull, bekämpar förtryck av kvinnor och motsätter sig alla former av religiös extremism.
Som författare kan jag inte stänga ute mitt land eller världen jag lever i.
Leyla Zana – 1995, Turkiet
Leyla Zana var den första kurdiska kvinnan som valdes in i det turkiska parlamentet 1991, och hennes demokratikamp symboliserar det kurdiska folkets kamp för värdighet och mänskliga rättigheter.
De kommer inte att kunna hejda utvecklingen och internationaliseringen av vår fredliga kamp … att leva tillsammans på lika och broderliga villkor … i demokrati och ömsesidig respekt för varje folks rättigheter och separata identitet.
Wei Jingsheng – 1996, Kina
Som ledande företrädare för oppositionen mot den kinesiska regimen kritiserar Wei Jingsheng människorättskränkningar och kämpar för demokrati. Trots fängelse och exil har han inte låtit sig tystas.
Sacharovpriset är ”en uppmuntran och ett stöd från det europeiska folket … till Kinas hela människorättsrörelse.
Salima Ghezali – 1997, Algeriet
Salima Ghezali är chefredaktör för den kritiska tidningen La Nation och ordförande för Föreningen för kvinnors frigörelse. Hon arbetar för kvinnors rättigheter, demokrati och politisk dialog i Algeriet.
De grundläggande demokratiska frågorna … har ingen möjlighet att komma ut ur de getton som de så machiavelliskt hålls innestängda i, om den överväldigande majoriteten av befolkningen upplever dem som ett privilegium av en minoritet som är okänslig för deras situation.
Ibrahim Rugova - 1998, Kosovo
Kosovos förste president verkade outtröttligt för fredliga lösningar och dialog och vigde sitt liv åt etniska albaners fredliga motstånd mot det serbiska förtrycket.
Under de tio år det har funnits till har Sacharovpriset blivit en symbol för fred, frihet och mänsklighet.
Xanana Gusmão – 1999, Östtimor
Xanana Gusmão ledde Östtimors kamp för frihet och självbestämmande och blev nationens förste president och sedermera även premiärminister.
Jag ser i detta pris Europaparlamentets erkännande av mitt folks mod i sin kamp för ett fritt land där tankefriheten är garanterad som en rättighet som är förenad med mänsklighetens villkor.