You're viewing this item in the new Europeana website. View this item in the original Europeana.

skolplansch, plansch, Pl. 11. Telefonen

Telefonen. Hängare
Svenska Skolmaterielförlaget Gunnar Saietz, A.-B.
Ritad av: Achille Rossi.

Text på baksidan:

11. Telefonen.

Telefon är en apparat, som möjliggör samtal på stora avstånd. Huvuddelarna äro: mikrofonen, ledningen och hörtelefonen.

Bild 1 visar en mikrofon och en hörtelefon i princip. Mikrofonen är den inom telefonen allmänt använda kolkornsmikrofonen, bestående av två kol- eller grafitplattor, den enda fast och den andra ofta utformad till ett membran, mot vilken ljudvågorna infalla. Mellan plattorna finnes ett stort antal kolkorn. Hörtelefonen består av en elektromagnet och en rund skiva av järnbleck. Talar man nu mot mikrofonen (Tr) så försättes membranen (m) i snabba svängningar, varvid kolkornen sammanpressas mer eller mindre och strömmen från strömkällan genom mikrofonen varieras och framkallar motsvarande variationer i magnetstyrkan i hörtelefonen (R) och därmed i kraften på membranen (LD), varför denna kommer att repetera svängningarna i membranen hos mikrofonen. I hörtelefonen kan man således uppfatta vad som tala i mikrofonen.

Bild 2. Bells telefon, där mikrofon och hörtelefon bestå av en permanent magnet med en därpå anbragt induktionsrulle. Mellan induktionsrullarna gå två ledningar, varav den ena utgöres av jorden. Framför magnetspolen befinner sig en tunn membran av järnbleck. När dessa vid tal kommer i svängningar, uppstå mot talsvängningarna svarande variationer i magnetstyrkan. Härvid induceras växelströmmar av samma periodtal och styckenyanser i de båda seriekopplade induktionsrullarna varför man i mottagningstelefonen kan uppfatta vad som talas vid den andra.

Bild 3 visar en modern mikrofon: kolkornsbehållaren (s), Kolkorn (p), membran (m). Mikrofonen och hörtelefonen, bild 4. äro förenade i samma handtag, vilket är gjort av bakelit.

Bild 5. Automatisk telefonapparat. Vid uppringning av abonnent nr 45 (bild 7) sättes ett finger i resp. hål (4) i skivan (Ds), som därefter föres medsols till det fasta anslaget. Då skivan släppes, föres den tillbaks av en spiralfjäder. Därvid påverkas en kontaktanordning, som bryter strömmen för varje passerade tand på ett hjul (LM) — inställningsimpulserna till väljarna, Cn och Cn2, utgöres nämligen i regel av strömavbrott. Efter den första impulsseriens slut och medan nästa siffra tages på fingerskivan, sker på stationen medelst reläer omkoppling från väljarens ena rörelse till dess andra, d. v. s. från lyftning (A) till virdning av väljarens kontakter, Cn och Cn2, bild 6. Ledningsväljaren kan endast betjäna ett begränsat abonnenter. Med hjälp av gruppväljare — av samma konstruktion — kan en abonnent inom ett ledningsväljarområde erhålla förbindelse med en apparat inom ett annat dylikt område. På denna väg kan automatiseringen utsträckas till större områden. För att reducera antalet erforderliga apparater nyttjas även s. k. förväljare (Prs), som söka ut en ledig grupp väljare och anropssökare.

Svenska Skolmaterielförlaget Gunnar Saietz, A.-B.


1


872