You're viewing this item in the new Europeana website. View this item in the original Europeana.

Halskläde

Huvudliggaren:
"Tupphalskläde fr. Leksands sn. NedanSiljans fgd, Dalarna
Märkt: 'KMD 1874' "

Bilaga:
Finns ej.

Katalogkort:
"Halskläde.
Af hvit duk. Broderadt och dagt. KMD 1874.
Broderi i svart silke, hufvudsakligen platt- och korstyng. I snibbarna svarta silkestofsar.
Storl. 55,5 x 55,5 cm.
'Tuppas- klä', halskläde med 'tuppor' tofsar. Veks, då det skulle brukas i tresnibb, så att alla broderierna kommer å ena halfdelen. Obs märkt [tecknat hakkors] samt kombinationerna deraf i broderiet.
Ink. 1884 gm dalkullan Prins Anna Danielsdotter. 3 kr. P.G.W. [Per Gustaf Wistrand]"

Halskläde av tuskaftat bomullstyg. Kvadratisk form, avsett att vikas i tresnibb, broderad i tre hörn i svartstick. Broderierna är utförda i svart silke. Mönstren är geometriska men oregelbundna. Bårder med hakkorsliknande mönsterformer i plattsöm mellan huvud- och hörnmotiv. Hakkorsliknande mönster runt huvud- och hörnmotiv och i strödda mönster. Sömsätten i broderierna är rätlinjig plattsöm, förstygn, efterstygn, korssöm och tofssöm. Bruna silkestofsar i alla hörn. Broderad märkning i korssöm: "KMD 1874" vid huvudmotivet. I det ovikta hörnet är huvudmotivet placerat, detta upprepas sedan halverat på båda snibbarna. Fållen översydd med kastsöm i kryss i svart silke runtom alla sidor. Den del som inte var synlig utåt är odekorerad.

Svartstick är ett broderi som förekommer i några socknar runt södra Siljan i Dalarna. Det broderas som dekor på vita halskläden till folkdräkten. Halsklädet bars till högtidsdräkten - kyrkdräkten, och användes i högmässan vid de stora helgerna och bröllop.

Utdrag ur Odstedt Ella, (1953), Övre Dalarnas bondekultur under 1800-talets förra hälft. 4.Folkdräkter i övre Dalarna. Sid 9:" Toppa (=tofs o.d.) är formen för det i dialekterna allmänna 'tuppa'. I ordet topphalskläde får man således känna igen dialektens 'tuppassklä', alltså 'halskläde med tofsar i hörnen'. " Sid 305: "Topphalsklädet (svartstickklädet) var det förnämsta och användes vid de största högtiderna, då man gick tröjlös och då gul raskmagd ej bars, samt därjämte på bröllop och vid kyrkotagning efter första barnet, då det bars av både modern och hennes följeslagerska, allt den tid man var tröjlös.". Sid 497: "Småkullorna hade samma halskläde som de vuxna t.o.m. i ett mindre format det silkesstickade topphalsklädet, om sådant hörde till dagen."
Lästips: Maria Björkroth. (1982). "Svartstick". Textil tradition, s. 105-121.
/Inga-Lill Eliasson 2007-02-22