You're viewing this item in the new Europeana website. View this item in the original Europeana.

Jätte-nattskärra

Föremålet visas i basutställningen Uddevalla genom tiderna, Bohusläns museum, Uddevalla.

Jättenattskärra, Queensland, Australien 1891 [Oceanien]


Text till webbutställning "Från när och fjärran" på museets hemsida i februari 2009:
Om bröderna Sundberg - av Tjörnborna kallade "Gull-Pellars".
De båda Tjörnbröderna Olle Eliasson Sundberg (1837-1892) och Andreas Eliasson Sundberg (född 1845) från Västra Sunna vid Kyrkesund önskade pröva lyckan genom att resa till Australien för att söka guld. Vid 28 respektive 19 års ålder, påbörjade de i juli 1865 resan till det som visade sig vara lyckans land för de båda bröderna.
Vägen dit kantades av svårigheter men de hade en stark tro på att de skulle finna det som de drömde om. I Gympie i Queensland, en ort 15 mil norr om Brisbane, inmutade de ett stycke land. Det var inget stort område men det visade sig vara tillräckligt för att kunna utvinna guldinnehållande malm. År 1871 arbetade 150 man på 250 fots djup med att bryta berg. De sprängde loss berget med krut, forslade upp malmen i tunnor med hjälp av en hästvandring. Efter bearbetning i krossmaskiner kom utdelningen - malmen var rik på guldklumpar.
Olle, den äldste av bröderna tvingades efter en olycka 1871 lämna Gympie guldfält för alltid. Han for hem till Tjörn, köpte och rustade upp Bremsegården på Klöverön vid Marstrand. Våren 1877 gifter sig han och Anna Christina Rutgersson från Kärsön. Två döttrar såg dagens ljus inom loppet av en treårsperiod. Den äldsta dottern kom att bli känd som bondhustrun och konstnärinnan Mathilda Båysen på Klöverön; den andra dottern var Elin Sundberg, mera känd som Sundsfrun. Elins hus i Sunna i Klövedal på nordöstra Tjörn är idag (2005) ett besöksmål som förvaltas av Sundbergska stiftelsen.
Andreas Sundberg förvärvade gården Stenung i Norum. Han träffade också en kvinna från Tjörn som han gifte sig med. Paret fick sex barn. Andreas fortsatte att vara engagerad i verksamheten i Gympie.
Först 1914 sålde han sina sista andelar i gruvfältet. I samband med hans hemresor i början av 1890-talet tog han med sig exempel från den australiensiska faunan till sitt forna hemland. Dessa kunde man ta del av på två västsvenska museer, Göteborgs Museum och Uddevalla museum. På plats i Australien var Andreas ute och jagade traktens djur. Fåglar och däggdjur blev skinnlagda. Ormar, ödlor och småkryp stoppades i glasburkar med sprit för att konserveras. Troféerna packades och sändes till Sverige som fraktgods på båt.
I Göteborg och Uddevalla tog museernas personal tacksamt hand om dessa osedda arter.
På Bohusläns museum har vi på senare tid i den handskrivna katalogen kunnat summera antalet djur hemförda 1891 och skänkta 1892 till 16 nummer. Av dessa går 13 att återfinna i samlingarna.
Redan 1870 hade Andreas Sundberg vid ett besök i hemlandet lämnat 30-talet fågelskinn till Göteborgs Museum. Några andra fynd, däribland ett stycke guldmalm, var adresserade till baron Nordenskjöld vid ett museum i Stockholm. Sex år senare hade Sundberg förmånen att träffa Nordenskjöld. Han frågade då om malmklumpen, men den hade aldrig nått adressaten.

Se foton från Andreas Eliasson Sundberg och hans hustrus hem i Stenungsund från år 1916: UMFA53690:23060 - UMFA53690:23076

Ang. Olle Sundbergs döttrar, Mathilda Båysen (1878-1968), se UM027015) och Elin Magdalena Sundberg (1880-1965), mer känd som "Sundsfrun". se Sundbergska stiftelsen och gården Sunna på Tjörn, se ES1 - ES92.

Litteratur:
Terning, Gunvor. Tjörnskt Kvinnoporträtt. Artikel i Bohuslän Årsbok 1980.
Nilsson, Arne (1998). Sundsfrun. Guldgrävardottern på Tjörn.
Johansson, Marie. Hemfört till Uddevalla. Artikel i Bohuslän Årsbok 2005.